Brist på elnätskapacitet hotar stora industriprojekt i Göteborg och Västsverige de närmaste åren, enligt Vattenfall. Statens kraftjätte utlovar mångmiljardinvesteringar i nya elnät, men pekar på att det långtifrån kommer att räcka för att möta industrins behov i tid.
Kim Lundin
Text
Är du redan prenumerant, logga in för att fortsätta läsa.
Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 30% rabatt, endast 349 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.
Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 30% rabatt, endast 349 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.
Möbler som gör skillnad – här byggs ett välfärdssamhälle i mikroformat
I ett av världens fattigaste länder har en liten by tagit anmärkningsvärda kliv framåt de senaste åren. Pauline Conde har varit med på hela resan. Hon började som förskollärare och är idag verksamhetschef för bland annat en skola med 450 elever, vårdinrättningar, infrastruktursatsningar och flera företag.
– Det är den yngre generationen som står för förändringen, säger hon.
En knapp timme öster om huvudstaden Ouagadougou finns en liten ort som fångar intresset hos Burkina Fasos myndigheter och ministrar. De senaste åren har nämligen byn Nakamtenga utvecklats till ett mönstersamhälle i ett land som saknar välfärdssystem och där omkring hälften av befolkningen varken är läs- eller skrivkunniga.
Startskottet gick år 2001 när byns kvinnor slog fast att de behövde en förskola. Nu drygt 20 år senare finns i Nakamtenga även vårdcentral, tandläkarmottagning, odlingar, flera företag, och inte minst byns stolthet: en skola med 450 elever från förskola och sedan lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet.
– Det går inte att med ord uttrycka hur viktig skolan är. Att barnen har en bra grund att stå på gör att vi tror på en bättre framtid, säger Pauline Conde.
I dag är hon lokal verksamhetschef för kompetensnätverket Yennenga Progress. 2001 började hon som förskollärare på den allra första verksamheten i byn.
Den yngre generationen står för förändringen
Grundskolan började byggas 2006 och har steg för steg vuxit.
– Vi uppmuntrar barnen till nyfikenhet. Men av lärare i offentliga skolor uppfattades våra barn som uppkäftiga, eftersom de ställde frågor. För att våra barn inte skulle stanna upp i utvecklingen behövde vi en egen skola som byggde på den pedagogik vi använde på förskolan med kreativitet och nyfikenhet.
Med åren har även en vårdcentral byggts i byn. Den arbetar i tätt samarbete med skolan för att hålla eleverna friska. Under malariasäsongen åker barnen skytteltrafik dit, berättar Pauline Conde.
– Utan skolan hade vi inte sett den övriga utvecklingen i byn. Det är utifrån den allting spirar, och det är den yngre generationen som står för förändringen.
Egna krafter bygger byn
En social förändring som har skett under åren är att föräldrarna i byn värdesätter utbildning mer. En annan är att fördelningen mellan könen har blivit jämnare. När den första förskolan öppnade gick där flest pojkar.
– Många av föräldrarna fick inte själva gå i skola när de var små. Men i dag är det så tydligt hur barnen utvecklas att vi har en kö av barn som vill börja, säger Pauline Conde.
Stina Berge, som är generalsekreterare för Yennenga Progress, ser skolan som navet i ett arbete som inkluderar hela byn, men även går långt utanför dess gränser. Målet är att skapa hållbara samhällen med en stark förankring i lokalt entreprenörskap.
– Vi tittar på alla sjutton av FN:s globala mål för utveckling och löser dem på en lokal nivå. Det handlar inte bara om utbildning, utan även om saker som att säkerställa tillgång till rent vatten och energi samt att skapa infrastruktur och arbetstillfällen, och inte minst den organisation och det ledarskap som ska säkerställa långsiktigheten, säger hon.
Lunchen lägger grunden
I byskolan är dagarna långa och fyllda av lektioner, läxläsning och aktiviteter. För Bernadette Pafadnam Pacmogda som är rektor börjar arbetet klockan sju på morgonen med att hon hjälper lärarna att planera lektionerna – som pågår fram till klockan fem på eftermiddagen.
– Men att vara med barnen är det som är roligast och ger mest energi. Då ser man att målen man har satt upp faktiskt ger frukt, säger hon.
Ett fokusområde är att ge barnen en bra och näringsrik lunch varje dag.
– När barnen börjar i vår skola är många undernärda. Här får de minst ett ordentligt mål mat. Det ger enorma effekter på deras tillväxt, utveckling och motståndskraft mot sjukdomar, säger hon.
Hemma pratar de flesta språket mooré. Men i Burkina Faso är skolspråket franska.
– Vi följer såklart den lokala läroplanen. Men vi har inspirerats av den svenska pedagogiken. Nyfikenhet och kreativitet står i fokus. Så ser det inte ut i de traditionella skolorna som bygger på en fransk hierarkisk modell.
Från Norden till Nakamtenga
En annan koppling till Sverige är möblerna i skolan. Samtliga klassrum har bänkar, stolar och plåtskåp från inredningsföretaget AJ Produkter, som sedan 2012 samarbetar med Yennenga Progress.
– Det är enkelt att skänka pengar. Men vi vill kunna följa upp och veta att vår insats gör skillnad. Det här är också en win-win-situation eftersom Yennenga Progress har ett bra nätverk som vi har fått hjälp av på olika sätt, säger Fredrik Hentz på AJ Produkter som har projektlett företagets insatser i Nakamtenga.
I ett land som Burkina Faso som har väldigt begränsad industri och obefintlig skog är det svårt att hitta och tillverka bra och ergonomiska möbler på plats. När man väljer funktionella möbler behöver man även förhålla sig till det ständigt svepande täcket av rött damm, liksom att luftfuktigheten är extrem under sommaren, och ytterst låg under vintern.
Samtidigt är det ingen lätt sak att sända möbler från Norden till Västafrika. Det tar 2-3 månader för leveransen att komma fram. Och det är dyrt.
– Möblerna vi skickar ned måste ha någon form av stålben så att de kommer upp från golvet. Om de är av trä kommer termiterna och börjar äta, säger Fredrik Hentz.
Rektorn Bernadette Pafadnam Pacmogda tycker att standarden på hennes klassrum överhuvudtaget inte går att jämföra med de flesta andra skolors:
– Barnen sitter bekvämt och tryggt. I andra skolor är eleverna tätt sammanpackade och det påverkar koncentrationen. Hos oss har barnen varsin bänk och sina egna lådor och kan hålla ordning på sina saker. De är väldigt glada och stolta över att ha ett eget utrymme för de flesta lever trångt hemma, säger hon.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare
Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.
Full tillgång till di.se med nyheter och analyser
Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid
Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan
Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev