Det finns idag hela tio olika stöd och bidrag att söka för den som vill återställa eller anlägga en våtmark.
”I och med att det finns så omfattande bidrag att finansiera den här typen av åtgärder med så har intresset ökat de senaste åren”, berättar Johan Asp, regionchef på Skogssällskapet i Linköping.
Genom så kallade Lona-bidrag, Lokala naturvårdssatsningen, kan man som skogsägare få upp till 90 procent av anläggningskostnaden för återvätning av våtmark täckt av bidrag.
”Det handlar mycket om sådana områden som i dagsläget inte producerar speciellt mycket andra värden som ställs om till att producera naturvärden, miljövärden och även rekreationsvärden”, säger Johan Asp.
Som skogsägare i södra och mellersta Sverige med objekt som har rätt förutsättningar kan man också via Skogsstyrelsen teckna ett så kallat återvätningsavtal.
”Det är väldigt lite jobb för markägaren, vi sköter allt. Och ersättningen i ett återvätningsavtal ska kompensera för minskade framtida inkomster”, förklarar Hillevi Eriksson, klimat- och bioenergispecialist på Skogsstyrelsen.
”Vi har upplevt ett ökande intresse från markägarhåll. Det är väldigt positivt”, säger hon vidare om utvecklingen för våtmarksprojekten.
Det är de bördigaste markerna i södra Sverige som gör störst klimatnytta att återväta vilket är anledningen till myndighetens bidragsfokus.
Vad är då en våtmark? Jo, det handlar om grunda vattensamlingar, max två meter djupa. Våtmarker är oerhört viktiga för miljö, klimat och för den biologiska mångfalden. Men det har vi blivit varse först på senare tid.
Alltsedan 1300-talet, men framför allt under 1800-talet har det i Sverige grävts enorma mängder diken för att torrlägga det som en gång var våtmarker eftersom behovet av odlings- och skogsmark ökade. I dag finns närmare en miljon kilometer diken i Sverige, motsvarande 22 varv runt jordklotet. Ungefär 70 procent av de våtmarker som fanns i början av 1900-talet har torrlagts.
Naturvårdsverket hänvisar till studier som visar att de utdikade våtmarkerna, som förvandlats till torrmarker, står för 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, lika mycket som personbilstrafiken.
Genom att återställa våtmarker minskas utsläppen av växthusgaser, vilket gör återställningen till en viktig åtgärd i klimatarbetet.
Det kan ändå vara ett svårt steg att ta som skogsägare, att på det här sättet överge den skog som förfäder skapat med dikesgrävning.
”En nackdel är att man de facto tar mark ur skogsproduktion. Men där skogen inte producerar optimalt är det även ofta bärighetsproblem. Med allt mildare vintrar går de här områdena inte att bruka med det traditionella skogsbruket. Då får man ställa sig frågan om man kan producera en annan typ av värden helt enkelt. Det finns absolut mer på plussidan än på minussidan”, menar Johan Asp.
Han ser en rad fördelar med att återställa våtmark i skogen.
”Fördelen är också hur man härbärgerar vattnet, att man sparar vattnet längre på fastigheten, vilket är positivt i de här tiderna när vi kommer att få längre, torrare perioder. Då har man en vattenreservoar på fastigheten. Det är ju inte bara i direkt anslutning till våtmarken utan även i kantzonerna kommer det att bli fuktigare. Man kommer att ha mer lövträd som växer i kantzonerna.”
Han beskriver hur det finns flera olika värden som ökar med en våtmark, till exempel jaktvärdet.
”Du kan ta ut ett högre arrende för jakten. Om du jagar själv så upplever du att du har en bättre jakt. Du har en biotop som framför allt klövviltet drar sig till i större omfattning och gillar att uppehålla sig kring, vilket också gör att de spenderar mindre tid i våra produktionsskogar. Så där får du en win-win-effekt.”
”Sedan får du en helt annan biodiversitet i anslutning till marken än vad du hade tidigare. Fågellivet och insektslivet ökar radikalt”, fortsätter Johan Asp.
På Skogsstyrelsen är Hillevi Eriksson också mer optimistisk till möjligheterna för fortsatt skogsbruk även på återställd våtmark.
”Det är inte nödvändigt att det blir obrukbart för skogsproduktion”, menar hon.
”De här markerna blir inte impediment. De kommer även fortsatt gå att bruka. Det finns redan tekniker att driva på blöta marker och i framtiden kommer vi säkert att ha mer ny teknik. Vi kanske har drönardrivning snart. Då spelar fukthalten inte någon som helst roll. Om man kör hyggesfritt håller man det också lite torrare än om man gör hyggen.”
Men det har tagit ett tag att få fart på återställandet av svenska våtmarker. För 2021 fick Skogsstyrelsen 50 miljoner kronor för att återväta våtmarker, men lyckades bara göra av med drygt sex miljoner. Av 2022 års medel på 70 miljoner kronor förbrukades drygt 16 miljoner kronor.
”I år hade vi ett utrymme på 60 miljoner. Vi kommer att ha använt någonstans mellan 40 och 50 miljoner”, berättar Hillevi Eriksson.
De generösa bidragen till trots är det fortfarande relativt få skogsägare som själva tar initiativ till projekten.
”I mitt fall har det nio gånger av tio varit jag som varit ute i arbetet som skogsförvaltare och upptäckt och identifierat områden där jag ser att produktionsvärdena inte är jättehöga och där man samtidigt har topografi och annat med sig som gör att man med ganska enkla medel kan anlägga en våtmark”, säger Johan Asp.
Han rekommenderar inte att försöka sig på att återställa eller anlägga våtmarker var och hur som helst.
”Man ska inte fäktas med väderkvarnar utan vara lite smart och se att man har naturen med sig till exempel i naturliga sänkor där man inte behöver lägga jättemycket pengar på att gräva eller bygga långa vallar, för det är det som är dyrt. Har man med sig de glasögonen när man går i skogen kan man ganska snabbt identifiera områden där det enkelt finns möjlighet att anlägga våtmark.”
Det är ofta topografin som avgör hur stor själva våtmarken blir. Men det handlar också om vattentillrinning och jordarter.
”Om det är väldigt genomsläppliga jordarter kanske det är svårt att få vattnet att stanna upp, det sjunker undan istället. Sådana saker måste man utreda innan man sätter spaden i backen. Om det är lämplig mark är det absolut viktigaste att tänka på.”
