De två röda skogsmaskinerna påminner om ödlor när de, trots sina dryga 30 ton, rör sig smidigt över granris, grenar, stenar och andra ojämnheter i marken. Den ena maskinen, skördaren, fäller, och den andra, skotaren, forslar de avverkade träden till den närliggande grusvägen. Men maskinerna på plats är inte vilka skogsmaskiner som helst, de är specialutrustade med de senaste digitala verktygen för positionering och ett mer hållbart skogsbruk.
Vi befinner oss i SCA SCA B +1,35%Dagens utveckling:s skogar utanför Viksjö, en dryg timmes bilfärd norr om Sundsvall. Här testar skogsbolaget den senaste digitala tekniken i fält.
”Det har blivit så mycket bättre och enklare”, konstaterar Jonny Gannbäck, erfaren maskinförare från trakten och entreprenör med SCA som främsta uppdragsgivare.
SCA är norra Europas största privata skogsägare med 2,6 miljoner hektar skogsmark.
Magnus Bergman, chef för teknik och digitalisering på bolaget, och ansvarig för eftermiddagens skogstur, dömer ut mina skodon. Så innan jag kan följa med ut i skogen drar jag på mig de höga gröna gummistövlar som receptionisten på SCA:s huvudkontor i Sundsvall plockar fram från källarförrådet.
Vid vägkanten, med datorn uppslagen på motorhuven, står Emil Flordal. Efter 20 år som maskinförare jobbar han i dag med att detaljplanera de områden som SCA ska avverka. I samband med slutavverkning, som är fallet här, är planeringen omfattande. Det så kallade traktdirektivet, det vill säga den arbetsinstruktion som lämnas till maskinförarna, innehåller en detaljerad beskrivning av området med alla de hänsyn som måste beaktas, exempelvis miljö- eller kulturhänsyn.
”Innan jag går ut i skogen brukar jag kolla på det här”, säger han och pekar på datorskärmen.
”Varje liten röd punkt på kartan är ett träd. Ju rödare det är, desto högre är träden. Här kan jag också se vilka särskilda hänsyn som måste beaktas. I det här området finns till exempel sötgräs och då måste jag kolla med styrelsen hur vi ska hantera det”, säger Emil Flordal.
”Skogsstyrelsen”, förtydligar Magnus Bergman.
Emil Flordal pekar på andra markeringar på kartan.
”Det här betyder att det ska sparas tallar och granar vid avverkningen som vi gjort här på vår högra sida”, förklarar han och visar stolt upp ett område som inte ser ut som man förväntar sig av ett hygge.
”Och det här betyder att det finns gamla kolbottnar från 1900-talets början. De betraktas som kulturmiljö och ska bevaras. När jag har kollat igenom allt går jag ut i fält med den här”, säger han och plockar fram sin Toughpad, en handhållen dator av det mer kraftfulla slaget.
I skogen knyter han snitselband runt allt som ska sparas och markerar digitalt med grön markering, information som skördaren får upp när han närmar sig.
”När maskinföraren får upp markeringen på sin datorskärm måste hen se till att inte fälla träden rakt in i hänsynsområdet så att det blir förstört. Om det blir för svårt kan jag ta ned dem med motorsågen.”
När skördaren avslutat sitt pass för dagen skapas en digital fil som visar exakt var maskinen varit och hur den kört. Den filen används av såväl Emil Flordal som av skotaren som följer i skördarens hjulspår för att minimera påverkan på underlaget.
”Den informationen är väldigt användbar, inte minst på vintern då vi ska sätta igång med planeringen av plantering och återväxt. Istället för att vi ska köra ut i skogen hela tiden för att kolla att det är avverkat har vi informationen digitalt.”
De allt mer detaljrika traktdirektiven är resultatet av den laserskanning som utförs såväl på ett nationellt plan som av SCA själva. För tre år sedan gav regeringen Skogsstyrelsen och Sveriges Lantbruksuniversitet i uppdrag att ta fram och distribuera skogliga grunddata till brukare av Sveriges skogar via den nya laserskanning som Lantmäteriet nu genomför. Laserskanningen, som innebär att skogsmarken kartläggs och data samlas in med hjälp av flygplan på 2.000 meters höjd, har inneburit ett genombrott enligt skogsexperter. Både för ett effektivare skogsbruk och mindre miljöpåverkan.
Magnus Bergman visar en bild som tydligt åskådliggör hur laserskanningens precision förbättrats.
”Den första skanningen gjordes 2011, då var precisionen en halv till en punkt per kvadratmeter. Endera träffar laserstrålen marken eller en trädkrona. I den nya laserskanningen är det en till två punkter per kvadratmeter och då får man några fler träffar. Och så här ser det ut när vi skannat med mer än 20 punkter. Nu ser man plötsligt att det här är tallar, och här står det granar. På några få ställen har vi även använt markburen laser som ger flera miljoner punkter per kvadratmeter och då får man en otroligt exakt beskrivning av skogen. Det är dyrt men något vi gör för utvärdering här på testsajten.”
När den höga upplösningen från skanningen matchas med data från den välutrustade skördaren skapas förutsättningarna för framtidens avancerade precisionsskogsbruk. Ett skogsbruk som tar bättre hänsyn till biologisk mångfald, vidtar rätt skötselåtgärder och kan förutsäga virkesegenskaper redan innan avverkning.
”Med en extra kranvinkelgivare på skördaren och ett GNSS med RTK-korrigering kan vi inte bara få en position för maskinen utan även för skördaraggregatet, med 0,5 meters felmarginal. Vi ska ned till några centimeter. I framtiden kommer systemet även att välja väg för maskinerna”, säger Magnus Bergman innan jag tar klivet upp på den enorma skördaren för att göra Jonny Gannbäck sällskap i förarhytten.
Här får jag följa arbetet på första parkett, hur skördaraggregatet tar tag i trädet, sågar av den kraftiga stammen på en bråkdels sekund och får det stora trädet att falla till marken med ett swooshande ljud. Skördaraggregatet, som fortsatt håller ett stadigt grepp om stammen, övergår nu till nästa steg där den rensar för grenar och kvistar för att därefter automatiskt kapa timmer i enlighet med de längder och diameter som sågverken efterfrågar. Timret, som automatiskt stämplas med rätt beteckning efter att det kapats, läggs i en hög, och det som inte duger läggs i en annan. Det senare blir massa i SCA:s nya anläggning Östrand utanför Sundsvall.
Medan Jonny Gannbäck är fullt upptagen med att stå till min och fotografens förfogande jobbar hans kollega i skotaren, Mattias Sjöstedt, på flitigt. Men även hans arbete har förbättrats och förenklats väsentligt tack vare digitala verktyg. SCA:s avläggskartering, som tagits fram i samverkan med Dianthus, baseras förutom på laserdata även på nationella vägdatabasen, fastighetskartans skikt för vattendrag samt kraftledningar, SLU:s nya markfuktighetskarta och Skogsstyrelsens hänsynsskikt.
”Det röda här är markering för avlägget och betyder att det inte är så lämpligt att lägga virket där. Med de data som lagts in räknar systemet ut var det är lämpligt att lägga virket. Lutar det exempelvis över 4 procent vill inte timmerbilarna komma och hämta, då det blir för brant”, säger Emil Flordal och pekar på den digitala kartan.
”Vi har karterat hela norra Sverige.”
Kaffet är urdrucket och det börjar skymma över Viksjö. En intensiv eftermiddag på sajten där skog möter tech går mot sitt slut och det är dags att bege sig tillbaka till mer urbana miljöer.
