”Jag packar bilen i början av juni och kommer hem i början av september. Det är en barkborreturné från Småland upp till Dalarna”, berättar Annette Johansson, grundare av Snifferdogs Sweden med säte i Växjö.
Det började för dryga 15 år sedan när en av hennes hundar, schäfern Meja, fick en höftskada. Att tävla eller fortsätta jobbet som räddningshund var inte längre görligt och hon behövde en ny karriär.
”Det var 2008 och stormarna Gudrun och Per hade just härjat i Sverige. En skogsägare lyfte idén om granbarkborrar men andra som jag pratade med tyckte att det var helgalet.”
Först när hon kom i kontakt med professor Fredrik Schlyter vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, fick hon den bekräftelse av idén som hon behövde för att köra igång.
”I början fick jag forskningsfinansiering från Södra Skogsägarnas forskningsstiftelse och syntetiska dofter från SLU att träna på. Det första riktigt stora jobbet fick jag 2013 från Länsstyrelsen i Jönköping.”
Nu, efter sommaren 2018, har efterfrågan ökat rejält och användningen av hundar har blivit en allt mer vedertagen metod för att förhindra vidare spridning av barkborreangreppen.
Hur går det till när ni jobbar?
”Ibland går vi ut i skogen med en skogsägare, och ibland har vi fått en skogsbruksplan över sökområdet. Vid perfekta förutsättningar, vindar och så vidare, kan hunden känna lukten av barkborrarnas feromoner på 200 meters håll. Hundarna jobbar sig fram till attackerat träd, men det är alltid hundföraren som avgör hur många träd som är attackerade. Jag har med mig två, eller tre, hundar och använder dem en timme i taget. Det händer att vi jobbar 10 timmar per dag. När vi hittar angripna träd, märker vi ut dem med band eller färg och GPS-koordinater. Rapporten vi sedan skickar kan skogsägaren öppna med Google maps så att de lätt kan hitta angreppen.”
En av de stora fördelarna med att använda hundar i jakten på barkborrarna är att de kan hitta angreppen tidigt, långt innan de är synliga för blotta ögat på mer än någon meters avstånd.
”Hundarna kan känna av ett angrepp redan under de första timmarna, något som leder till att skogsägarna har mycket längre tid på sig för att åtgärda.”
Under vinterhalvåret jobbar hon med att utbilda nya hundförare och deras hundar. Normalt har hon en grupp med sex deltagare men i år är det två grupper under utbildning.
”Efterfrågan har ökat på alla håll, men även vilka som går utbildningarna har förändrats. I början var det mest hundintresserade tjejer som ville göra något kul med sin hund, i dag är framför allt personer som redan jobbar med skog eller hund på ett eller annat sätt.”
