Det finns interna krav på förnyelse och det är tyvärr ett kodord för en tydligare vänsterpolitik.
LO:s och Socialdemokraternas Första Maj-firande i Göteborg leddes av partiledaren Magdalena Andersson. Hennes huvudtema var Europavalet med tre förslag om hur EU ska kunna tydligare markera mot medlemsländer som går i en odemokratisk riktning.
Men Magdalena Andersson hade också tagit med sig vänsterpolitik. När hon träffade pressen vid lunchtid använde hon ordet ”marknadsmisslyckanden” och talade om ”att politiken och demokratin har dragit sig tillbaka i Sverige”. Det handlar om välfärden, bankmarknaden, elmarknaden och livsmedelsmarknaden, enligt Magdalena Andersson – samma områden som vänsterledaren Nooshi Dadgostar nämnde i sitt förstamajtal någon timme före Magdalena Anderssons.
Det här är ingen överraskning. Socialdemokraterna har redan visat vilken väg de vill gå i valet mellan marknad och politikermakt. I Stockholm är politiken redan igångsatt, och regionen tar tillbaka verksamhet efter verksamhet i egen regi när många vårdval avvecklas. Bankerna ska straffas genom en ny bankskatt utöver den som redan finns. Och försvaret ska förresten också finansieras en ny skatt, om Socialdemokraterna får bestämma.
Det finns något gåtfullt över allt detta. Man skulle ju kunna tro att Socialdemokraterna behöver blockbytare i nästa val, alltså mittenväljare som kan se något attraktivt hos S. Men nu verkar man i stället tävla med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om nya skatter, nya regleringar och minskad valfrihet.
I måndags publicerade regeringens produktivitetskommission 113 förslag för att göra Sverige effektivare. Det borde vara en okontroversiell lista. Alla vill väl att det ska gå bättre för Sverige, att vi ska bli rikare?
Men Socialdemokraterna verkar alltså vilja slå in på en annan väg, med mindre valfrihet, färre entreprenörer och fler regleringar.
Om S väljer denna inriktning finns all anledning att tro att denna vänsterpolitik också kommer att genomföras om Magdalena Anderssons sida vinner valet 2026. Centerpartiet är inte någon garant för att vänsterpolitik inte ska genomföras. I varje fall har koalitionspartnern C inte velat eller lyckats stoppa S-politiken i Region Stockholm.
Magdalena Andersson har med sin starka ställning en möjlighet att göra Socialdemokraterna till ett parti som återigen närmar sig mitten. Frågan är om hon vill.
