Mer än 50 år har gått sedan lagen om 40 timmars arbetsvecka trädde i kraft 1973, sedan dess har inte mycket hänt för att lagstiftningsvägen korta den ytterligare.
Men frågan har blivit aktuell igen och drivs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och fackliga organisationer pekar på att kortare arbetstid prövats i flera europeiska länder med positiva resultat. Till exempel i Norge, Danmark, i Tyskland, Spanien, Storbritannien och på Island.
Enligt fackförbundet DIK är 64 procent av svenskarna positiva till arbetstidsförkortning med bibehållen lön, men skulle stödet vara lika stort om det inte innebär en bibehållen lön?
Vem ska stå för kostnaden vid en 20 procentig minskning av arbetstidför varje arbetstagare?
Allt annat lika måste vi vara mer effektiva på jobbet och producera lika mycket på färre timmar. Kommer incitamenten att blir mer produktiv finnas? Vilka tekniska möjligheter genom AI finns för bibehållen produktivitet?
Om antalet arbetande timmar minskas med 25 procent, behövs 33 procent fler arbetstagare för att totalt antal arbetade timmar ska vara desamma som idag.
Frågan väcker många komplexa frågeställningar som behöver besvaras i en omfattande utredning eftersom konsekvenserna är djupgående för hela samhället.
Förslaget har en rad negativa effekter som behöver utredas:
• Nettoeffekt på produktivitet. Mer utvilade arbetstagare blir mer effektiva och arbetstidsförkortning driver fram rationaliseringar. Samtidigt kommer de fasta kostnaderna för en anställning – rekryterings- och utbildningskostnader, planeringstid – slås ut på färre arbetstimmar vilket bör sänka produktivitet. Sverige har högre produktivitet i form av BNP per arbetad timme jämfört med övriga Europa och OECD och vi har delvis använt denna produktivitet till att arbeta färre timmar, snarare än att öka BNP per capita.
• Kompetensförsörjning. Samhällskritiska yrken med arbetskraftsbrist är svåra att minska arbetstid för, då de redan i dag har svårt att fylla behovet av arbetade timmar.
• Minskad internationell konkurrenskraft. Företag som verkar på internationella marknader kan få det svårare att konkurrera om arbetskostnaden för svensk arbetskraft ökar.
• Passar bara produktiva branscher och sektorer. Minskad arbetstid passar till stor de för sektorer som är mindre utsatta för internationell konkurrens.
• Lägre pensioner och livsinkomstprincipen sätts ur spel. Om arbetsgivarna ska ta kostnaderna kommer andra anställningsförmåner att minska. Avsättningen till tjänstepension blir 20 procent lägre om inte arbetsgivarna, staten eller individen själv kompenserar för minskad arbetstid.
• Ökade skillnader mellan arbetstagare. Produktiviteten behöver öka, men om den inte gör det behöver lönerna sättas lägre. Det riskerar att bli ökade klyftor mellan arbetstagare med kortare och längre arbetsveckor eller mer arbetstid.
• Ingen långsiktig sysselsättningseffekt; en kortare arbetsdag leder inte till att fler kommer i arbete. Forskningslitteraturen pekar på att det inte nödvändigtvis leder till att fler delar på jobben. Det kommer inte lösa stora utmaningar som ungdomsarbetslösheten.
Det finns kortsiktigt positiva effekter, men de långsiktigt positiva effekterna behöver utredas:
• Färre sjukskrivningar. De senaste 20 åren har andelen sysselsatta som har haft sjukdom som frånvaroorsak minskat och de kan minskas ytterligare vid en arbetstidsförkortning. Det kan förbättra arbetsvillkoren för offentliganställda, som ofta har hög arbetsbelastning och krävande arbetsuppgifter. Dessutom kan en attraktivare arbetsmiljö bidra till att locka och behålla kvalificerad personal.
• Kompetensförsörjning till bristyrken förbättras. Genom att införa fyra dagars arbetsvecka kan fler människor lockas till särskilda yrken inom offentlig sektor där det råder kompetensbrist, exempelvis vård och omsorg.
• Engagemanget för jobbet ökar. Endast 23 procent av svenska medarbetare känner sig engagerade på sina arbetsplatser, och det har visats att detta kan förbättras genom kortare arbetstider.
• Attraktionskraft på internationell arbetskraft ökar. På dagens konkurrensutsatta arbetsmarknad kan en kortare arbetsvecka vara en betydande konkurrensfördel för att attrahera internationell talang.
Det finns ingen ”one size-fits all-lösning” som passar alla arbetsgivare och anställda i Sverige. Frågan är om den svenska välståndsökningen ger oss utrymme till en generell arbetstidsförkortning? Vilka effekter får reformen för hela ekonomin och samhället? Hur påverkas försörjningsbördan mellan generationerna då allt färre i arbete ska försörja allt fler?
Risken är att en inte tillräckligt genomtänkt reform på sikt slår hårt mot svensk konkurrenskraft, jobb och tillväxt. Vilket i sin tur påverkar finansieringen av vår gemensamma välfärd, det vill säga hur mycket pengar som vi kan satsa på vård, skola, äldreomsorg, polis, kriminalvård och försvar.
Shoka Åhrman, sparekonom och strateg på SPP och Storebrand
