I Dagens industri i höstas varnade jag för att ett privatbilsförbud i Stockholms innerstad var ett steg mot skapandet av ett sterilt turist- och rikemansreservat, och det är uppenbart att jag tyvärr får rätt. Allt fler flyr innerstan och detta visas inte minst när det gäller utbudet av affärer och företag. De styrande i stadshuset vill tydligen att det ska bli ett rent överklassnöje att kunna köra bil i Stockholm, där det redan är dyrt att bo och arbeta. Men det handlar inte bara om fastighetspriser och den sönderreglerade bostadsmarknaden. För många människor är bilen livsviktig, inte bara om man som en barnfamilj ska storhandla eller åka på olika idrottsaktiviteter, utan även för varuleveranser till butiker eller kunna ta sig till jobbet i tider när kollektivtrafiken inte fungerar.
När stora delar av lönen äts upp av bolån och inflationen höjer priserna har alla inte råd att investera ett par hundra tusen i den senaste elbilen, och eftersom andrahandsmarknaden för elbilar är i stort sett obefintlig är det den senaste modellen som gäller för den som vill ha en elbil. Kort sagt skulle man kunna säga att körandet av bensin- och dieselbilar på många sätt blivit en klassfråga. Inte minst för småföretagare och medelklassen. Alla har inte råd att köpa den senaste Teslan och alla bostadsområden har inte laddstolpar. Vidare kan man ställa sig den enkla frågan: Hur ska man kontrollera att människor kör elbil? Det gäller också budfirmor och leverantörer med små marginaler som inte kan investera i att helt förnya sin fordonspark.
Majoriteten i stadshuset verkar helt enkelt vilja göra Stockholm till en stad för de superrika och helst stänga ute människor som bor utanför tullarna. Detta är konstigt då både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i alla fall på pappret säger sig ha ett arbetarklassperspektiv. Kungsgatan, Birger Jarlsgatan, Hamngatan och Sveavägen är några av de mest vitala gatorna i Sverige. Men nu pågår en kampanj för att via Miljözon 3 göra om dem till turiststråk med enbart själlösa internationella kedjor. Nästa steg är att begränsa varuleveranser vilket ytterligare kommer att slå ut lokala företag likt anrika Rönnells Antikvariat på Birger Jarlsgatan eller för den delen fotbollsklubben Djurgårdens stammisrestaurang, Östra Station, vid KTH.
I valet 2022 kunde de rödgröna bilda majoritet med två mandats övervikt. Frågan är om väljarna förstod vad de röstade på. Om man vidare granskar valresultatet på Norrmalm, Östermalm och i Gamla Stan, vilka är de distrikt som främst berörs av den nya bilfientligheten, gick Socialdemokraterna framåt med ungefär åtta procent. Partiet hade inte aviserat några inskränkningar i privatbilismen. Miljöpartiet däremot, som hade det på agendan, gick bakåt med nästan två procent. Trots detta har Stockholms mest extremistiska parti fått igenom mest av sin politik.
Vad som dessutom är anmärkningsvärt är att Gamla stan inte inkluderas i Miljözon 3 utan att man där i stället ska skära ner på parkeringsplatser. Det man i stället borde göra är att anamma exemplet med Rörstrandsgatan och göra det till en bilfri zon under sommarhalvåret för att underlätta för turistnäringen. Så pass långt verkar man dock inte ha tänkt utan man vill i stället försvåra för stadsdelen, genom att ta bort nästan alla parkeringsplatser. Varuleveranser till klassiska restauranger likt Zum Franziskaner eller Gyldene Freden kommer att bli avsevärt dyrare. I längden innebär det företagsdöd. Till slut kanske det bara är riksdagsledamöter och ministrar som har råd att använda bilen även där. Vill man fortsätta i samma riktning kommer snart kanske bara dessa kunna använda bensin- och dieselbilar i Stockholms innerstad.
Den brittiske ekonomen John Maynard Keynes lär ha sagt, fritt översatt, att ”när fakta ändras då ändrar jag mig”. Men det är ord som stadshusets majoritet inte begriper. Redan nu ser vi småföretagardöd i centrala Stockholm och det kan vi tacka de styrande för. När det gäller de väljare som i valet lade sin röst på Socialdemokraterna kan man bara konstatera att de lurades. I stället för S fick de en MP-politik som gör allt annat än att gynna Stockholm och dess kranskommuner. Privatbilshatarna verkar få som de ville och att resultatet blir en stad som ogillar vanliga människor och endast välkomnar superrika och turister.
Mats Qviberg, ordförande i investmentbolaget Öresund och i bilhandelsföretaget Bilia.
