Sveriges Natomedlemskap i alliansen innebär vi på sikt kan involveras i en militär rivalitet med Kina. Detta är en fråga som uppmärksammas för lite i den svenska diskussionen, som främst har fokuserat på hotet från Ryssland och frågan om USA:s pålitlighet som allierad. Ändå har Nato ägnat allt mer uppmärksamhet åt Kina de senaste åren. Natos ”strategiska koncept” från 2022 definierar som en av alliansens kärnuppgifter att bemöta militära, ekonomiska och industriella utmaningar från Kina – och den senaste Natokommunikén (2023) deklarerar att Kina ”arbetar för att underminera den regelbaserade världsordningen”. Denna utveckling av Natos relation till Kina beskrivs i en ny rapport från Nationellt kunskapscentrum om Kina.
Visserligen har Nato i sina officiella dokument hittills valt att inte definiera Kina som ett direkt hot mot alliansen, som man gör med Ryssland. Det beror förmodligen på att USA och viktiga europeiska Natomedlemmar har olika syn på utmaningarna från Kina. Medan USA ser Kina som det klart största hotet mot sin säkerhet har Tyskland och Frankrike klargjort att de inte vill göra Kina till en huvudfråga för Nato. Dessa skilda perspektiv innebär att Nato som organisation än så länge har ett begränsat strategiskt fokus på Kina, i överensstämmande med alliansens traditionellt regionala fokus. Men flera faktorer pekar på att motsättningarna mellan Nato och Kina kan komma att förstärkas på sikt.
För det första påverkas de europeiska Natomedlemmarnas hållning av Kinas ihållande stöd till Ryssland. Kina har inte fördömt Rysslands aggression, uttrycker konsekvent en förståelse för Rysslands ”legitima säkerhetsintressen” och, kanske viktigast av allt, hjälper till att hålla den ryska ekonomin flytande trots västerländska sanktioner. Ju längre Kina håller Ryssland under armarna, desto troligare är det att bilden av Kina som ett säkerhetshot kommer att etablera sig bland alliansens medlemmar och även omsättas i en förändrad Kinapolicy inom Nato.
För det andra har Kina en fundamentalt negativ inställning till militärallianser och betraktar dem som aggressiv blockpolitik snarare än defensiva instrument. Kina ser visserligen inte Nato i dess nuvarande, regionalt begränsade form som ett hot. Kina upplever dock en risk att Natosamarbetet i framtiden kan utvidgas till att omfatta länder i Asien. Beroende på den framtida utvecklingen inom Nato och i den kinesisk-amerikanska relationen är det möjligt att Kina på längre sikt kommer att betrakta den allians vi nu ingår i som ett faktiskt hot.
För det tredje finns det goda skäl att tro att rivaliteten mellan USA och Kina kommer att fortsätta och kanske även intensifieras. Och USA är mån om att alliansen ska anpassa sig efter de utmaningar Washington ser som allvarligast. Från svenskt håll har vi möjligen redan sett tecken på en sådan anpassning i statsminister Ulf Kristerssons kommentarer i samband med Natointrädesceremonin i USA, där han sade att Sverige som Natomedlem nu måste visa engagemang för USA:s säkerhetsintressen och förstå det hot som Kina utgör.
Som Natomedlem kan Sverige föra sin talan i alliansen och bidra till att utforma Natos politik mot Kina. Det är naturligtvis inte givet att Sverige ska verka för ett ökat strategiskt fokus på Kina. Vi gör dock klokt i att redan i dag vara beredda på en utveckling mot ökad militär rivalitet mellan Kina och Nato. Som medlem i alliansen blir en sådan utveckling ännu viktigare att förhålla sig till.
Lisa Zhang Analytiker på Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) vid Utrikespolitiska institutet (UI)
Alexis von Sydow Analytiker på Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) vid Utrikespolitiska institutet (UI)
