Thomas Olsson arbetar på Fortum Recycling & Waste mot den kemiska industrin och när vi träffar honom är han märkbart glad för att regelverket för spårbarhet äntligen är på plats: ”Vi har lyft behovet av detta ända sedan 1990-talet. Då var vi med i Kretsloppsregistret som branschen startade upp för att kunna följa materialströmmarna. Vi blev nog alla lite snopna när Naturvårdsverket efter att ha fått överta databasen sedan lade ned den. Men nu finns ett regelverk om spårbarhet på plats. Från mitt perspektiv är det framförallt det farliga avfallet vi som samhälle behöver få bättre kontroll på. Bara under det senaste året har det varit flera fall där avfall från batteriåtervinning och bygg- och rivningsavfall hamnat på avvägar. Det visar med all önskvärd tydlighet på behovet av transparens och inte minst kontroll i hela kedjan.”
”Allt kan inte återvinnas - men vi kan minska mängderna och ta bättre hand om det som används”
Över tid så visar den statistik som Naturvårdsverket presenterar att mängden avfall minskar något samtidigt som det farliga avfallet ökar kraftigt. Dit räknas elektronikskrot och kemiska produkterna. Thomas Olsson menar att det framförallt handlar om att identifiera många strömmar av små volymer farligt avfall, de stora industriaktörerna har redan bra koll på detta. Men han efterlyser även konkret tillsyn tillsammans med kompetenskrav för aktörer inom hela återvinningskedjan, förmågan att ta hand om och återvinna eller oskadliggöra farligt avfall kräver specialistkunskaper och ofta hanteras materialet i flera led – då gäller det att spårbarheten är intakt.
”Spårbarhet kan driva våra kunders produktutveckling”
Boas Jonsson är projektledare inom Recycling & Waste och jobbar nu tillsammans med elscooteroperatören Voi. För honom är spårbarheten mer än ett sätt att hitta farligt avfall, det gör det även möjligt att bli transparenta med var materialet från i detta fall kasserade elscootrar faktiskt tar vägen.
”Det finns helt klart ökade krav från konsumenterna att produkter inte bara ska vara hållbara när de används utan även i produktion och livet efteråt”, säger Boas Jonsson och pekar på att det är en styrka för ett företag som exempelvis Voi att faktisk kunna redovisa exakt hur och var materialet från deras elscootrar återanvänds. ”Eftersom vi gärna vill att så mycket material som möjligt återvinns så kan vi utifrån vår kompetens även föra en dialog om produktutveckling med kunden, många gånger är det möjligt att byta material till ett som går bättre att materialåtervinna. Resultatet blir en hållbarare produkt och är ett exempel på hur vi tillsammans kan knyta ihop materialflöden och skapa cirkulärekonomiska lösningar tillsammans med kunderna.”
Cirkulära materialströmmar- allt viktigare för en hållbar mikromobilitet
Var lägger Naturvårdsverket sin ambitionsnivå?
Även om det nu finns ett regelverk om spårbarhet på plats så behöver det även finnas en hög ambitionsnivå på tillsynssidan menar Boas Jonsson och pekar på Norge; ”För att veta vilka materialströmmar vi behöver koncentrera oss på som samhälle måste vi identifiera var glappen mellan uppkomsten av det farliga avfallet och behandlingen finns. Norge har identifierat oljeförorenat vatten och impregnerat trä som de avfallstyper där det största mörkertalet finns, men i Sverige vet vi inte. Det är en kunskap vi behöver arbeta upp och det förutsätter ett nära samarbete mellan såväl myndigheter som de företag som verkar i avfallskedjans olika delar. Under tiden fortsätter vi att tillsammans med våra kunder utveckla lösningar anpassade för en cirkulärekonomi.”
